Hur kom Bibeln till oss, och är det verkligen Guds ord?

Eric Wilson: Välkommen. Det finns många som efter att ha lämnat Jehovas vittnens organisation tappar all tro på Gud och tvivlar på att Bibeln innehåller hans ord för att vägleda oss till livet. Det här är så sorgligt eftersom det faktum att män har vilselett oss inte borde få oss att förlora förtroendet för vår himmelske far. Ändå händer det alltför ofta, så idag har jag bett James Penton som är expert på religionshistoria att diskutera Bibelns ursprung som vi har det idag och varför vi kan lita på att dess budskap är lika sant och troget. idag som det var när det ursprungligen skrevs.

Så utan vidare kommer jag presentera professor Penton.

James Penton: Idag ska jag prata om problem med att förstå vad Bibeln egentligen är. I generationer inom den breda protestantiska världen har Bibeln hållits i högsta grad varför de mest troende kristna. Förutom detta har många kommit att förstå att de 66 böckerna i den protestantiska bibeln är Guds ord och vår felaktiga, och de använder ofta andra Timoteus 3:16, 17 där vi läser: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och är lönsam för lära, till tillrättavisning, till korrigering och till undervisning i rättfärdighet, så att Guds man kan vara fullkomlig, noggrant utrustad för alla goda gärningar. ”

Men detta säger inte att Bibeln är felaktig. Nu betraktades inte alltid Bibeln som den enda grund för myndighet som kristna skulle leva efter. Jag minns faktiskt att jag som pojke i västra Kanada såg romersk-katolska inlägg, uttalanden om att 'kyrkan gav oss bibeln; Bibeln gav oss inte kyrkan. '

Således var det denna myndighet att översätta och bestämma innebörden av texter inom Bibeln som helt överlämnades till kyrkan i Rom och dess påfoster. Märkligt nog togs dock denna ståndpunkt inte som dogm förrän efter utbrottet av den protestantiska reformationen vid det katolska rådet i Trent. Således förbjöds protestantiska översättningar i katolska länder.

Martin Luther var den första som accepterade allt material i de 24 böckerna i de hebreiska skrifterna, även om han ordnade dem annorlunda än judarna och för att han inte betraktade de 12 mindre profeterna som en bok. På grundval av '' sola scriptura '', det vill säga '' skrifterna ensamma '', började protestantismen ifrågasätta många katolska läror. Men Luther hade svårt med vissa böcker i Nya testamentet, särskilt Jakobs bok, eftersom den inte passade med hans frälsningsdoktrin genom tron ​​ensam, och under en tid Uppenbarelseboken. Icke desto mindre grundade Luthers översättning av Bibeln till tyska också grunden för översättningen av Skrifterna på andra språk.

Tindall påverkades till exempel av Luther och började den engelska översättningen av skrifterna och lade grunden för senare engelska översättningar, inklusive King James eller den auktoriserade versionen. Men låt oss ta lite tid att ta itu med vissa aspekter av Bibelns historia före reformationen som inte är allmänt kända.

För det första vet vi inte exakt varför eller av vem den hebreiska bibeln tidigare kanoniserades eller vilka böcker som skulle bestämmas för att ingå i den. Även om vi har ganska bra information om att det var under det första århundradet av den kristna eran, måste det dock erkännas att mycket arbete med att organisera det hade gjorts strax efter judarnas återkomst från babylons fångenskap, som ägde rum 539 f.Kr. eller omedelbart därefter. Mycket av arbetet med att använda vissa böcker i den judiska bibeln tillskrivs prästen och skrivaren Ezra som betonade användningen av Torah eller de första fem böckerna av både judiska och kristna biblar.

Vid denna tidpunkt bör vi inse att början omkring 280 f.Kr., den stora judiska utländska befolkningen som bodde i Alexandria, Egypten började översätta de judiska skrifterna till grekiska. När allt kommer omkring kunde många av dessa judar inte längre tala hebreiska eller arameiska båda talade i det som idag är Israel. Verket som de producerade kallades Septuagint-versionen, som också blev den mest citerade versionen av Skrifterna i det nya kristna Nya testamentet, förutom de böcker som skulle bli kanoniserade i den judiska bibeln och senare i den protestantiska bibeln. . Översättarna av Septuaginta lade till några sju böcker som ofta inte förekommer i protestantiska biblar, men betraktas som deuterokanoniska böcker och finns därför i katolska och östra ortodoxa biblar. Faktum är att ortodoxa präster och forskare ofta betraktade Septuagintbibeln som överlägsen den masoretiska hebreiska texten.

Under den senare halvan av det första årtusendet CE skapade grupper av judiska skriftlärda som kallades Masoretes ett system med tecken för att säkerställa korrekt uttal och recitation av den bibliska texten. De försökte också standardisera styckeindelning och upprätthålla korrekt återgivning av texten av framtida skriftlärare genom att sammanställa listor över Bibelns viktigaste ortografiska och språkliga särdrag. Två huvudskolor, eller familjerna till Masoretes, Ben Naphtoli och Ben Asher, skapade lite olika masoretiska texter. Ben Asers version rådde och utgör grunden för moderna bibliska texter. Den äldsta källan till Masoretic Text Bible är Aleppo Codex Keter Aram Tzova från cirka 925 e.Kr. Även om det är den närmaste texten till Ben Asher-skolan i Masoretes, överlevde den i en ofullständig form, eftersom den saknar nästan all Torah. Den äldsta fullständiga källan för masoretisk text är Codex Leningrad (B-19-A) Codex L från 1009 e.Kr.

Medan Bibelns masoretiska text är ett utomordentligt noggrant arbete, är det inte perfekt. I ett mycket begränsat antal fall finns det till exempel meningslösa översättningar och det finns fall där tidigare bibliska källor från Döda havet (upptäcktes sedan andra världskriget) överensstämmer mer med Septuaginta än med den masoretiska texten i den judiska bibeln. Dessutom finns det större signifikanta skillnader mellan den masoretiska texten i Bibeln och både Septuagintbibeln och den samaritanska Torahn, som skiljer sig åt i livslängden för de siffror före Noas tid som ges i Genesisboken. Så vem kan berätta vilken av dessa källor som är den tidigaste och därför den rätta.

Vissa saker måste beaktas när det gäller moderna biblar, särskilt med avseende på de kristna grekiska skrifterna eller Nya testamentet. För det första tog det den kristna kyrkan lång tid att avgöra vilka böcker som kan kanoniseras eller bestämmas som korrekta verk som återspeglar kristendomen och också inspireras. Observera att ett antal av böckerna i Nya testamentet hade svårt att känna igen dem i östgrekktalande delar av det romerska riket, men efter att kristendomen blev legaliserad under Konstantin blev Nya testamentet kanoniserat som det existerar idag i det västra romerska riket . Det var 382, ​​men erkännandet av kanoniseringen av samma lista över böcker ägde rum inte i det östra romerska riket förrän efter 600 e.Kr. Det bör dock erkännas att de 27 böcker som i slutändan accepterades som kanoniska i allmänhet hade länge accepterats som speglar historien och lärorna från den tidiga kristna kyrkan. Till exempel verkar Origenes (från Alexandria 184-253 CE) ha använt alla de 27 böckerna som skrifter som senare officiellt kanoniserades långt innan kristendomen legaliserades.

I östra imperiet, det östra romerska riket, förblev grekiska grundspråket för kristna biblar och kristna, men i västra delen av imperiet som gradvis föll i händerna på germanska inkräktare, såsom goterna, frankerna vinklarna och saxarna, användningen av grekiska försvann nästan. Men latin kvarstod, och den västerländska kyrkans primära bibel var Jerome's Latin Vulgate och kyrkan i Rom motsatte sig översättningen av det verket till något av de allmänna språken som utvecklades under de långa århundradena som kallas medeltiden. Anledningen till det är att kyrkan i Rom ansåg att Bibeln skulle kunna användas mot kyrkans läror, om den hamnade i lekmän och medlemmar i många nationer. Och medan det fanns uppror mot kyrkan från 11-talet framåt, kunde de flesta av dem utplånas med stöd av sekulära myndigheter.

Ändå uppstod en viktig bibelöversättning i England. Det var Wycliffe-översättningen (John Wycliffe bibelöversättningar gjordes till Mellanengelska ca 1382-1395) av Nya testamentet som översattes från latin. Men det var förbjudet 1401 och de som använde det jagades och dödades. Det var därför bara som ett resultat av renässansen som Bibeln började bli viktig i mycket av den västeuropeiska världen, men det bör noteras att vissa händelser måste äga rum mycket tidigare som var viktiga för biblisk översättning och publicering.

När det gäller det skriftliga grekiska språket, omkring år 850 e.Kr., uppstod en ny typ av grekiska bokstäver, kallade ”grekiska minuscule. Tidigare var de grekiska böckerna skrivna med unicals, något som utsmyckade stora bokstäver, och har ingen br mellan ord och inga skiljetecken. men med introduktionen av små bokstäver började ord separeras och skiljetecken började införas. Intressant nog, ungefär samma sak började äga rum i Västeuropa med introduktionen av det som kallades "Karolingisk minuscule." Så även idag står bibelöversättare som vill kontrollera antika grekiska manuskript inför problemet med hur man ska beteckna texterna, men låt oss gå vidare till renässansen, för det var vid den tiden som ett antal saker ägde rum.

Först och främst blev det en stor uppvaknande av betydelsen av forntida historia, som inkluderade studier av klassisk latin och ett förnyat intresse för grekiska och hebreiska. Således kom två viktiga forskare fram i det senare 15- och början av 16-talet. Dessa var Desiderius Erasmus och Johann Reuchlin. Båda var grekiska forskare och Reuchlin var också en hebreisk forskare; av de två var Erasmus viktigare, för det var han som producerade ett antal recensioner av det grekiska Nya testamentet, som kunde tjäna som grund för nya översättningar.

Dessa recensions var versioner av texter baserade på noggranna analyser av originella kristna grekiska bibliska dokument som fungerade som grund för många av översättningarna av Nya testamentet till olika språk, särskilt tyska, engelska, franska och spanska. Inte överraskande var de flesta översättningarna av protestanter. Men med tiden gick vissa också av katoliker. Lyckligtvis var allt detta strax efter tryckpressens utveckling och det blev därför lätt att skriva ut många olika översättningar av Bibeln och sprida dem i stor utsträckning.

Innan jag går vidare måste jag notera något annat; det var att ärkebiskop Stephen Langton i Magna Carta-berömmelsen i början av 13-talet introducerade praxis att lägga till kapitel i praktiskt taget alla bibliska böcker. När de engelska översättningarna av Bibeln ägde rum baserades de tidigaste engelska översättningarna av Bibeln på de martyrdödda Tyndale och Myles Coverdale. Efter Tyndales död fortsatte Coverdale översättningen av Skrifterna som kallades Matthew Bible. År 1537 var det den första engelska bibeln som publicerades lagligt. Vid den tiden hade Henry VIII avlägsnat England från den katolska kyrkan. Senare trycktes en kopia av biskopernas bibel och sedan kom Genèves bibel.

Enligt ett uttalande på Internet har vi följande: Den mest populära översättningen (det vill säga engelsk översättning) var Genèvebibeln 1556, som först publicerades i England 1576 och som gjordes i Genève av engelska protestanter som bodde i exil under Bloody Marys förföljelse. Aldrig godkänd av kronan, det var särskilt populärt bland puritaner, men inte bland många mer konservativa präster. Men 1611 trycktes och publicerades King James Bible, även om det tog lite tid att bli populär eller mer populär än Genèves bibel. Det var emellertid en bättre översättning för dess vackra engelska, dess hårdhet, men den är föråldrad idag eftersom engelska har förändrats kraftigt sedan 1611. Den baserades på de få grekiska och hebreiska källor som då fanns; vi har många fler idag och eftersom några av många engelska ord som används i det är okända för människor under 21-talet.

Okej, jag kommer att följa med denna presentation med den framtida diskussionen om moderna översättningar och deras problem, men just nu vill jag bjuda in min kollega Eric Wilson att diskutera några av de saker jag har presenterat i denna korta översikt över Bibelns historia .

Eric Wilson: Okej Jim, du nämnde små bokstäver. Vad är en grekisk minuscule?

James Penton: Tja, termen minuscule betyder verkligen små eller små bokstäver snarare än de stora versalerna. Och det är sant för grekiska; det gäller också vårt eget system för att skriva eller skriva ut.

Eric Wilson: Du nämnde också pensioner. Vad är pension?

James Penton: Tja, en recension, det är en term som verkligen människor borde lära sig om de är intresserade av Bibelns historia. Vi vet att vi inte har några av de ursprungliga manuskripten eller skrifterna som gick in i Bibeln. Vi har kopior av kopior och tanken var att komma tillbaka till de tidigaste kopior som vi har och kanske i en mängd olika former som har kommit till oss, och det finns skrivskolor. Med andra ord, minuscule skrifter eller inte minuscule skrifter, utan snarare okiala skrifter som förekommer i tidig romartid, och detta gjorde det svårt att veta exakt vilka skrifter var under apostlarnas tid, låt oss säga, och så bestämde Erasmus från Rotterdam att göra en recension. Vad var det nu? Han samlade alla kända manuskript från antiken som var skrivna på grekiska och gick igenom dem, studerade dem noggrant och bestämde vilka som var det bästa beviset för en viss text eller skrift. Och han insåg att det fanns några skrifter som hade kommit ner i den latinska versionen, den version som hade använts under hundratals år i västerländska samhällen, och han fann att det fanns tillfällen som inte fanns i de ursprungliga manuskripten. Så han studerade dessa och skapade en recension; det är ett arbete som baserades på de bästa bevisen som han hade vid den aktuella tiden, och han kunde eliminera eller visa att vissa texter på latin inte var korrekta. Och det var en utveckling som hjälpte till att rena de bibliska verken, så att vi får något närmare originalet genom recensions.

Sedan Erasmus tid i början av 16-talet har många, många fler manuskript och papyrier (papyrus, om du vill) upptäckts och vi vet nu att hans recension inte var uppdaterad och forskare har arbetat sedan dess verkligen, för att rena skriftskrifterna, som Westcott och Hort på 19-talet och senare recensions sedan den tiden. Och så vad vi har är en bild av hur de ursprungliga bibliska böckerna var, och de finns generellt i de senaste versionerna av Bibeln. Så på sätt och vis har Bibeln renats och är bättre än den var på Erasmus tid och verkligen bättre än under medeltiden.

Eric Wilson: Okej Jim, nu kan du ge oss ett exempel på en recension? Kanske en som får människor att tro på treenigheten, men som sedan dess har visat sig vara falska.

James Penton: Ja, det finns några av dessa inte bara med avseende på treenigheten. Kanske en av de bästa, bortsett från det, är berättelsen om kvinnan som fångats i äktenskapsbrott och som fördes fram till Jesus för att döma henne och han vägrade att göra det. Det kontot är antingen falskt eller det kallas ibland ”ett roaming- eller rörelsekonto”, vilket förekommer i olika delar av Nya testamentet och i synnerhet evangelierna; det är en; och sedan finns det som kallas ”Trinitariskt komma, ”Och det är, det finns tre som vittnar i himlen, Fadern, Sonen och den Helige Anden eller den Helige Ande. Och det har visat sig vara falskt eller felaktigt, inte i originalbibeln.

Erasmus visste detta och i de två första recensionerna som han producerade såg det inte ut och han stod inför mycket upprördhet från katolska teologer och de ville inte att det skulle tas ut ur Skrifterna; de ville ha det där, oavsett om det borde ha varit eller inte. Och slutligen gick han sönder och sa bra om du kan hitta ett manuskript som visar att detta var närvarande, och de hittade ett sent manuskript och han lade in det i den tredje upplagan av hans recension, och det var naturligtvis under press . Han visste bättre, men vid den tiden kunde alla som tog ställning mot den katolska hierarkin eller, för den delen, många protestanter, sluta brännas på bålet. Och Erasmus var för ljus man för att känna igen detta och naturligtvis var det många som kom till hans försvar. Han var en mycket taktfull individ som ofta flyttade från plats till plats, och han var mycket intresserad av att rena Bibeln, och vi har att vi är mycket skyldiga Erasmus och nu erkänns det verkligen hur viktigt hans hållning var.

Eric Wilson: Den stora frågan, känner du skillnaderna mellan den masoretiska texten och Septuaginta, för att inte tala om andra forntida manuskript, ogiltigförklara Bibeln som Guds ord? Låt mig säga detta till att börja med. Jag gillar inte uttrycket som används i kyrkor och av vanliga folk om att Bibeln är Guds ord. Varför motsätter jag mig detta? Eftersom Bibeln aldrig kallar sig ”Guds ord”. Jag tror att Guds ord förekommer i Skrifterna, men man måste komma ihåg att mycket av Skrifterna inte har något att göra med Gud direkt, och är en historisk redogörelse för vad som hände med Israels kungar och så vidare, och vi också har djävulen att tala och också många falska profeter som talar i Bibeln, och att kalla Bibeln som helhet "Guds ord" är, tror jag, felaktig; och det finns några framstående forskare som håller med om det. Men det jag håller med är att det här är de heliga skrifterna, de heliga skrifterna som ger oss en bild av mänskligheten över tid, och jag tycker att det är väldigt, mycket viktigt.

Förstör det faktum att det finns saker i Bibeln som tycks motsäga den andra, vilket förstör vår förståelse av denna serie böcker? Jag tror inte det. Vi måste titta på sammanhanget för varje citat från Bibeln och se om det motsäger så allvarligt, eller att de motsäger varandra så allvarligt, att det får oss att förlora tron ​​på Bibeln. Jag tror inte att det är fallet. Jag tror att vi måste titta på sammanhanget och alltid bestämma vad sammanhanget säger vid en given tidpunkt. Och ofta finns det ganska enkla svar på problemet. För det andra tror jag att Bibeln visar en förändring genom århundradena. Vad menar jag med detta? Tja, det finns en tankeskola som kallas ”frälsningshistoria”. På tyska heter det hälsa och den termen används ofta av forskare även på engelska. Och vad det betyder är att Bibeln är en redogörelse för Guds vilja.

Gud hittade människor som de var i ett givet samhälle. Till exempel uppmanades israeliterna att komma in i det utlovade landet Kanaän och förstöra folket som bodde där. Om vi ​​nu kommer till kristendomen, den tidiga kristendomen, trodde de kristna inte på att ta upp svärdet eller slåss militärt i flera århundraden. Det var först efter att kristendomen verkligen legaliserades av det romerska riket att de började delta i militära ansträngningar och blev lika hårda som någon annan. Innan dess var de pacifistiska. De tidiga kristna agerade på ett helt annat sätt än vad David och Joshua och andra hade handlat, i striderna med de hedniska samfunden omkring och i Kanaän själv. Så, Gud tillät det och ofta måste vi stå tillbaka och säga, "ja, vad handlar du om Gud?" Gud svarar på detta i Jobs bok när han säger: Titta, jag skapade alla dessa saker (jag parafraserar här), och du var inte i närheten, och om jag tillåter att någon dödas kan jag också föra tillbaka den personen från graven, och den personen kan åter stå i framtiden. Och de kristna skrifterna visar att det kommer att ske. Det kommer att bli en allmän uppståndelse.

Så vi kan inte alltid ifrågasätta Guds synvinkel i dessa saker eftersom vi inte förstår det, men vi ser detta riva upp eller gå från mycket grundläggande begrepp i Gamla testamentet eller de hebreiska skrifterna till profeterna och i slutändan till det nya Testamentet, som ger oss förståelsen för vad Jesus från Nasaret handlade om.

Jag har djup tro på dessa saker, så det finns sätt att titta på Bibeln, vilket gör den begriplig som att uttrycka Guds vilja och hans gudomliga frälsningsplan för mänskligheten i världen. Vi måste också känna igen något annat, betonade Luther en bokstavlig tolkning av Bibeln. Det går lite långt eftersom Bibeln är en metaforbok. För det första vet vi inte hur himlen är. Vi kan inte nå himlen, och även om det finns en hel del materialister som säger, "ja, det här är allt som finns, och det finns inget bortom," ja, vi kanske är som de små indiska fakierna som var blinda indier fakierare och som höll fast vid olika delar av elefanten. De kunde inte se elefanten som en helhet eftersom de inte hade förmågan, och det finns de i dag som säger att människan är oförmögen att förstå allt. Jag tror att det är sant, och därför serveras vi i Bibeln av den ena metaforen efter den andra. Och vad detta är, Guds vilja förklaras i symboler som vi kan förstå, mänskliga symboler och fysiska symboler, som vi kan förstå; och därför kan vi nå ut och förstå Guds vilja genom dessa metaforer och symboler. Och jag tror att det finns mycket av det som är nödvändigt för att förstå vad Bibeln är och vad Guds vilja är; och vi är alla ofullkomliga.

Jag tror inte att jag har nyckeln till alla sanningar som finns i Bibeln, och jag tror inte att någon annan har det. Och människor är mycket anspråksfulla när de tror att de har Guds omedelbara vägledning att berätta vad som är sanningen, och det är olyckligt att både de stora kyrkorna och många sekterrörelser inom kristenheten försöker påtvinga andra sin teologi och sina läror. När allt kommer omkring säger Skriften på ett ställe att vi inte har något behov av lärare. Vi kan, om vi försöker lära oss tålmodigt och förstå Guds vilja genom Kristus, kan vi få en bild. Även om det inte är ett perfekt eftersom vi är långt ifrån perfekta, men ändå finns det sanningar där som vi kan tillämpa i våra liv och borde göra. Och om vi gör det kan vi ha stor respekt för Bibeln.

Eric Wilson: Tack Jim för att du delar med oss ​​av dessa intressanta fakta och insikter.

Jim Penton: Tack så mycket Eric, och jag är så glad att vara här och arbeta med dig i ett meddelande till många, många människor som gör ont för bibliska sanningar och sanningen om Guds kärlek och Kristi kärlek, och vikten av vår Herre Jesus Kristus, för oss alla. Vi kan ha olika förståelser från andra, men Gud kommer i slutändan att avslöja alla dessa saker och som aposteln Paulus sa ser vi i ett glas mörkt, men då kommer vi att förstå eller veta allt.

Meleti Vivlon

Artiklar av Meleti Vivlon.